malin.

Igår lämnade jag in mina eller snarare mammas gamla ankelboots i "mormors kängor" modell för om klackning. Skit balla. De behövdes verkligen.
 I ALLA FALL så kommer jag dit och han i kassan frågar om jag kan engelska. Jag svara yes och han frågar då va jag vill göra me skorna.
Hmm och hur fan säger jag att jag vill klacka om dom på engelska. Men de räckte med att jag visade klackarna så behövde jag inte stå och försöka komma på vad "klacka om" heter på eng. Hade aldrig kommit på de heller btw.

De gick väl knappt en timme efter de så hade jag tappat bort lappen man lämar in när man hämtar ut skorna.

Gick dit idag utan nån jävla lapp och undra hur jag skulle förklara mormors kängor på engelska för han.
(grandfuckinmother shoes?)  Men de var en svensk kille som stod där och skojjar inte om de typ tog 1 timme för han och leta upp skorna. nej men typ en kvart - 10 min iaf. De kändes skit långt. Och han vart sur. Skit gubbe.